amason

Kaktusdöden.

Sorgen är stor på den Vänortska vägen. Min vän sedan många år har bokstavligt talat valt att vika från min sida. Han kom som en gåva strax före jul för säkert 6-7 år sedan. Då hade han en röd tomteluva på sig som han ganska snart växte ur. Ja, oj vad han har vuxit. Mognat på ett sätt. Bytt kruka både en och två gånger. Fått småknattar. Varit med om att flytta tre gånger.

Men nu.

Helt raserad. Livet släcktes i min ovetskap.
Jag fick det chockartade beskedet när jag kom innanför dörren igår.
Då låg han där.

Ensam.
Platt.
Död.
Min kaktus har lämnat mig.

Må du vila i frid.

Är du säker på att den inte bara gått i ide?

Tråkigt med "gammelkaktusen" men du har ju knattarna kvar. Lycka till, ställ ner krukan i diskhon några timmar så de får dra vatten så mycket de vill, sen kan du nog lämna dem i fred ett bra tag.

Ide? Hm... jag vet inte om du såg bilden bror. Den är liksom helt av...

Och mamma. Jag hann kasta den innan jag såg vad du skrivit. Men jag är tveksam om det hade varit möjligt att få liv i småttingarna. De hade liksom punkterats och var nästan helt tillplattade, men det syns nog inte så bra på bilden.

Inget som inte går att laga med eltejp! =)

Haha! Han har verkligen vikt in hovarna! Livet är inte alltid så lätt, ibland känns det som att jag skulle gå av på mitten också, uppruttnad innifrån liksom. Tack å lov att det är fysiologiskt omöjligt...

Kram!

jag beklagar sorgen...petra och jag gick igenom liknande när ralf så hastigt gick ifrån oss....