amason

Den stora skräcken från termin ett för många. Min oro började komma förra veckan när jag fick veta datumet för examinationen. Men jag har alltså klarat det!! Helt galet bra! Och så otroligt skönt att slippa gruva sig mer. Själva tillställningen såg ut som så att jag fick träffa sjukgymnasten som skulle vara med och hon visade mig till deras konferensrum. Där fick jag veta namnet på patienten och att hon hade besvär i nacken. Sedan lämnades jag ifred en timme för att planera min undersökning. Efter en timme träffade jag patienten och hade timme två på mig för undersökning. Då var sjukgymnasten och examinatorn med. Timme tre satt jag själv och funderade på bedömning och behandling som jag sedan redovisade för sjukgymnast och examinator. Och de bedömde att jag gjort en godkänd prestation! Jag är så nöjd. Hade det funnits G+ hade jag fått det... inte så långt från VG vilket ju förstås känns uppmuntrande! Nu känner jag sådan otrolig lättnad. Jag tror bara att jag har andats in hittills den här veckan. Har tagit större och större andetag och blåst upp mig som en ballong, men nu! Äntligen, kan jag andas ut. Och oj, vad jag andas. Tänk om jag kunde ha andats ut igår. Vad mycket skönare det hade varit att genomföra examinationen då. En fråga jag ställer mig är varför jag alltid gör saker 500 gånger svårare och omöjligare än de faktiskt är. Nog för att man kan tycka att spänning i vardagen är bra, men ibland blir det onödigt mycket spännande.