amason

Igårkväll när vi åkte hemåt körde vi förbi ett par cyklister som såg ut att ha cyklat långt. D får plötsligt en idé om att vi ska köra ikapp dem. JA!, ropar jag spontant. Vi fick sån plötslig lust att fråga om de behövde någonstans att bo. Låter ju helt galet att fråga två helt okända män om de vill sova över... men det var just det vi hade tänkt.

Vi vänder om och då står en av dem utanför vårt hus. D "hämtar posten" och passar på att fråga om han behöver hjälp men trist nog förstår han varken svenska eller engelska. Den andre mannen kommer tillbaka från macken, där han varit, och de två cyklar iväg... D och jag står och tittar nyfiket efter dem och undrar vad det var för filurer. Sedan skriver vi handlingslista och grejar på lite inne i lägenheten.

Men så plötsligt!! Då ser vi männen igen på macken och springer till fönstret för att se var de ska ta vägen. Kanske, kanske skulle vi få en ny chans att fråga om de behövde hjälp. Kanske den andre mannen kunde engelska? Vi spanade ivrigt men nej... förgäves. De försvann åt andra hållet och tillfället var förbi...

Det var en knasig tanke som dök upp men hade de velat sova över så hade de fått göra det. I vanliga fall skulle jag tänka att det var farligt att dra hem okänt folk när man inte alls har någon aning om vilka det är, men igår kände både D och jag att det hade varit helt rätt. Konstigt, konstigt... Vi båda var rätt besvikna över att vi inte fick kontakt med dem...