Äh!
Sitter och försöker ladda upp bilder så ni får se hur det går med huset, men det vill sig inte. Sidan laddar och laddar, men inga bilder vill visa sig så tyvärr... Vi har kommit mycket längre än vad ni ser på de senaste bilderna men det tänker jag inte skriva om nu.
Istället tänker jag berätta att jag och Andersson delat kropp i snart 26 veckor. Jag var till barnmorskan idag och där verkade allt bra förutom att järnvärdet var lite lågt. Fick information om säkerhet i bil, amning, att förlossningen kommer ske i Sollefteå mm. Barnmorskan jag går till ger ett så lugnt och stabilt intryck, jag känner mig trygg på hennes kontor och det är skönt. Det är så mycket tankar nu som inte känns lugna och trygga så hennes lugna blick var underbar. Jag har framförallt tänkt på tiden fram till förlossningen och till dess att barnet är ute, vilket enligt BM är väldigt vanligt. Däremot har jag inte funderat så mycket på tiden efteråt, hemma, men det är ju faktiskt då allt börjar. Det är då vi står tillsammans som föräldrar och ska få dagarna att fungera tillsammans med vår nya familjemedlem. Hjälp vilket ansvar! Just nu känns det nästan övermäktigt och till och med skrämmande, men på något sätt tror jag ändå att det kommer att gå. Så många andra har ju gjort det innan! Känslomässigt har den här veckan bjudit på ett svajigt humör och det är en sån lycka att jag har en förstående man. Ibland måste tårar få rinna för att lätta på trycket. Det är väl just när trycket på insidan är högre än vanligt som jag känner ett behov av att skriva av mig. Så hör ni inget alls kan ni nog räkna med att livet rullar på fint med bebismage, husrenovering, jobb och kärlek!
Nu ska jag ge mig på middagen, pappa kommer ikväll och hjälper till här hemma. Även svärföräldrarna, toppenbra!
(Äh nummer 2 är att det här inlägget känns otroligt osammanhängande, men det får ni ta... Tror att ni som läser vet vem jag är, har inte så stor läsarkrets så det gör väl kanske detsamma om det är rörigt. ;))
Istället tänker jag berätta att jag och Andersson delat kropp i snart 26 veckor. Jag var till barnmorskan idag och där verkade allt bra förutom att järnvärdet var lite lågt. Fick information om säkerhet i bil, amning, att förlossningen kommer ske i Sollefteå mm. Barnmorskan jag går till ger ett så lugnt och stabilt intryck, jag känner mig trygg på hennes kontor och det är skönt. Det är så mycket tankar nu som inte känns lugna och trygga så hennes lugna blick var underbar. Jag har framförallt tänkt på tiden fram till förlossningen och till dess att barnet är ute, vilket enligt BM är väldigt vanligt. Däremot har jag inte funderat så mycket på tiden efteråt, hemma, men det är ju faktiskt då allt börjar. Det är då vi står tillsammans som föräldrar och ska få dagarna att fungera tillsammans med vår nya familjemedlem. Hjälp vilket ansvar! Just nu känns det nästan övermäktigt och till och med skrämmande, men på något sätt tror jag ändå att det kommer att gå. Så många andra har ju gjort det innan! Känslomässigt har den här veckan bjudit på ett svajigt humör och det är en sån lycka att jag har en förstående man. Ibland måste tårar få rinna för att lätta på trycket. Det är väl just när trycket på insidan är högre än vanligt som jag känner ett behov av att skriva av mig. Så hör ni inget alls kan ni nog räkna med att livet rullar på fint med bebismage, husrenovering, jobb och kärlek!
Nu ska jag ge mig på middagen, pappa kommer ikväll och hjälper till här hemma. Även svärföräldrarna, toppenbra!
(Äh nummer 2 är att det här inlägget känns otroligt osammanhängande, men det får ni ta... Tror att ni som läser vet vem jag är, har inte så stor läsarkrets så det gör väl kanske detsamma om det är rörigt. ;))
Kommentarer
Postat av: Yngve o pappa
Det kändes bra att läsa. Bebisen verkar trivas, den tumlade ju runt när ni var här på eftermiddagen och åt. Ha en bra vecka o kram.
Postat av: Magda.
Du är precis så där härligt osammanhängande som man får lov att vara som gravid, njut så länge det varar ;)
Och du fining, dom där känslorna, tårarna, tankarna, rädslorna och skratten genom tårarna....Dom ska också finnas där, vare sig man vill det jämt eller ej!
Gillar dig skarpt och du kommer bli en helt fantastisk mamma och Danne kommer bli en minst lika bra pappa, ett radarpar inom föräldraskap helt enkelt =)
Kram på er!
Trackback
